Du hade aldrig lärt dig flyga
När du trillade ut ur ditt bo
Du var helt övertygad
Om att det räckte med att tro
Vad hann du tänka på vägen ner
Nu måste du ta dig samman
Du hade flyttat till din första lägenhet
Efter det var du aldrig densamma
Nu svävar du högt över staden
Och tittar ner på den
Alla du möter är bara en i raden
Vem kan någonsin bli din vän
Du hade inte börjat krypa
När du bestämde dig för att gå
Två ben kan täcka större yta
Än fyra förmår
Jag har aldrig velat springa
Eller framföra motorfordon
Mig kan du inte tvinga
Till utforskande och motion
Jag har inte lust att flyga
Du får tro det du tror
Dig kan nog ingen övertyga
Jag blir kvar där jag bor
Nu svävar du över oss andra
Och betraktar allt
Har du måhända en plats där du kan landa
När det blåser kallt