Dysterkvist, muntergök
En dysterhet har slagit rot i människornas sinne
Ett svårmod som väl ofta torde sakna rimlig grund
Bekymren väger tunga och förmörkar varje minne
Färgar deras tankar och förgiftar varje stund
När mat serveras märker de hur svårt det är att tugga
När gåvor överräcks, de känner blott hur tungt de väger
När solen skiner söker de med blicken minsta skugga
Noterar vad som saknas dem, men inte vad de äger
Och frågar du om detta för att saken rätt belysa
Möts du inte sällan av den tråkiga repliken:
Bättre tro platt intet än en glad förhoppning hysa
Att hoppas alltför mycket för att sedan bli besviken
Den som flyr från från ljuset och är klädsamt deprimerad
Som avstår lyckoruset, är mer sofistikerad!
Livets sötma kräver salt, att smakerna fördubbla
Och den som håller huvudet kallt riskerar ej att snubbla
Finns det något så urbota trist
Som en optimist, optimist
En sån som ständigt gör nya försök
En muntergök, muntergök
En sån som är blind för både fel och brist
Hellre då en dysterkvist!
Men finns det någonting mera trist
Än en pessimist, pessimist
Som gottar sig i varje fel och brist
En dysterkvist, dysterkvist
Som upplever allt som orättvist
En dysterhetsfundamentalist