Jag kommer från en trakt av öde städer
Som bereder sig att dö
Tio veckor av sommarväder
Tio månader snö
Men nu när jag kommit till stadens jäkt
Finner jag ingen ro
Jag längtar efter en öde fläck
Där ingen annan bor
Jag bor i ett hus av plåt och stenar
Med hundra andra som jag
Träden utanför har gröna grenar
Men dom är av annat slag
Eken är alltid motiverad
Fast hösten kommer sen
Själv är jag trött och deprimerad
Och längtar bort igen
Jag lämnade en plats med korta somrar
Där nästan allt är svårt
Där tårna fryser och näsan domnar
Och frosten biter hårt
Somliga åker ifrån för alltid
Och andra stannar kvar
Och håller kvar i allt de sitter fast vid
Men jag var löstagbar