Jag ser framför mig när jag reder mig mitt nattkvarter
Den dag jag står där utan bostad och försörjning
En bild för mitt inre träder fram, och jag ser
Hur jag står där omgiven av vatten
Hur min farkost sakta driver bort i natten
För att tiden har lossat dess förtöjning
Det är så mycket som händer som jag inte ser
Och när jag förstår så sker det med viss fördröjning
Som nyss när jag vaknade i ditt nya högkvarter
Åt frukost under tystnad här med katten
Jag kunde ändå minnas nåt från natten
Ett ögonblick som ägde viss förhöjning