Jag anade redan på centralstationen
På perrongen innan någon av oss klivit på
Jag som aldrig nånsin kan besluta nåt
Hade faktiskt fattat ett till slut
Det vänder nu
Det vände nog för länge sedan
Det händer redan
Men du låtsas som om ingenting har hänt
I verkligheten säger jag ingenting, ingenting
Vankelmodet är min arvedel,
Men nu vet jag vad jag vill
Jag berättar för dig om du kan stå still
Du kanske inte håller med mig
Men jag tror att denna första resa som är vår
Är en början på nånting som kan bestå
Och resan är en lämplig metafor
Det händer nu
Det borde hänt för länge sedan
Och jag undrar redan
Om undrens tid är den vi lever i
I verkligheten säger jag ingenting, ingenting
Du har nog inte sett mig än
Men jag hoppas du förstår
Vart jag syftar med min metafor
Då reser du dig upp och samlar dina saker
Du har nog stämt möte med en vän
Du verkar så glad och impulsiv
Men jag kan bara sucka och titta upp i taket
Och tänka att nu händer det igen
När du försvinner för evigt ur mitt liv
En dag
Så ska
Jag prata med en annan människa
Ad infinitum, in absurdum etc.