M
Molnen i brand under himlens valv
Skuggor går över terrassen
Solen är nere, månen är halv
Åror plaskar i vassen
En mörk silhuett
På utvärdhusets balkong
Äter sin soppa med en servett
Sörplar i sig buljong
Ett sällskap anländer i flatbottnad båt
De rullar i gräset som sälar
Någon är olycklig, faller i gråt
De stimmar och skålar och grälar
Så stannar de till
Lyssnar mot festlokalen
Ett skrik, en duns, alla står still
En man simmar ut i kanalen
Vid midnatt är gatorna tommare
Längs gatorna vandrar en herre
En allvarlig rannsakningsdomare
På väg till Quai des Orfèvres
Ett brott har begåtts
Ett ohyggligt, upprörande
Men kommissarien, förstås
Han närmar sig redan ett avgörande
Kommissarie M vid polisen
Tar taxi hem till sin fru
Han hade säkrat bevisen
Men säker är han först nu
han slår en signal
Sen slår han sig ner
Det inte tid att hålla nåt tal
Han ser på sin hustru som ler
Än mannen på utvärdshusets balkong
Vad var hans roll i det hela
Han var misstänkt ett tag, men i denna sång
Saknar han roll att spela
Det var maken förstås
Som fyrade av pistolen
Han med brottet beslås
Av den eniga brottmålsdomstolen