Det första som hände var ingenting alls
Men vi bestämde att världen var galen
I nästa sekund var det det du som gav hals
På golvet i replokalen
Vi planerade alltid för världsherravälde
Men nöjde oss med det lilla
Och varje gång som det verkligen gällde
Lät det ganska illa
Men jag visslar med i sången
Och det spritter lätt i benen
Från garderoben till salongen
När någon annan står på scenen
Men själv fick jag stora darren
När vi gjorde samma sak
När jag stod där med gitarren
Och kände mig som ett vrak
Jag står helst i publiken
Jag nöjer mig med att höra
Och vara den som står för skriken
Att se och inte göra
Jag undrar vad vi kunde gjort
Vilka hjärtan som satts i brand
Om vi inte lagt av för fort
Om vi varit ett bättre band
Men vi lärde oss aldrig spela
Vi tog för få lektioner
På scenen var vi bara stela
Och du missade alla toner
Ända sen den dagen vi slutade drömma
Har jag levt i det förflutna
Jag minns allting som jag borde glömma
Jag vill men jag kan inte sluta
Men nu visslar jag med i sången
Och det spritter i båda benen
Från garderoben till salongen
När någon annan står på scenen