När som jag en dag uti månaden maj
Gick för mig själv uppå vägen fram
När vårsolen sken hela dagen lång
Och träden var fulla av fåglarnas sång
Då rörde sig mot mig en lustiger rök
Och ljudet av hovar vid vägens krök
Ur skuggorna trädde nu, täckta av damm
Tre ryttare som färdades vägen fram
En riddare, kan tänkas, var den förste av de tre
Med klingande rustning, ståtlig att se
Den andra, väl riddarens fagra gemål,
I silverne klädnad, med sporrar av stål
Den tredje en man utav obekant slag
En ovanlig sort uti människors lag
En trollkarl, en djävul, en gudfruktig man
Allt detta, och ingenting, föreföll han
Jag visste med ens att mitt ömkliga liv
Var nära sitt slut, när det blänkte en kniv
Ack detta verktyg, av det skall jag dö
I handen på riddarens fagraste mö
En iskyla följde dem fram där de red
I följet där travade skuggorna med
Jag bönar och ber men jag får inget svar
Då såg jag med ens vilka ryttarna var
Knekten vår herre, som dog på ett kors
Jungfrun en ängel som vaktar på oss
Den tredje den himmelska åklagare
Som människor känner som Lucifer
Då höjde jag rösten, det kom inga ord
Är detta det sista jag gör på vår jord
Men när de nått fram till den plats där jag var
Fortsatte de, medan jag stod kvar
Jag suckade ynkligt, det var då för väl
De skulle nog hämta en annan själ
De vandrar väl vidare år efter år
Av hovarna syntes nu inga spår