O människosläkt, du fjättrad står
Lyss till den vagn som aldrig nalkas,
En dröm det var, så fjärran, stum
Invid perrongens dystra balkar
står jag helt tyst i tidens skum
En skärm, vars tecken är min lag
lovar ankomst, lovar färd
Blott vinden rör sig denna dag
Mörkret växer i vår värld
Människan är ett märkligt djur
bygger sin egen bur
O mänskosläkt, du fjättrad står
förgäves klagar du din nöd
I sena timmen ryktet går
växelfel, beskedet löd
Så smälter timmar i varandra,
Hoppets låga dör till slut
Och människohjärtat lär sig sakta
att undergivet härda ut
Mot en höjd temperatur
Tur och retur
Du bygger en stadig mur
Infrastruktur
Väntar i kö i en lur
På din tur