Visst hörs det var jag kommer från
Jorden
Det hörs på hur jag formar dom
Orden
Långsamt, som den tid det tog innan jag förstod den
Piken, som du formade med
Orden
Jag vet var du kommer från
Jorden
Och jag hör hur du säger dem
Orden
Hånfullt, som det var ett prövning
Och ingen alls bestod den
Och så var det nog
Förmodligen
Nu kallar du mig upp att stå till svars
Jag är kallad till räfst och till rättning
För klädedräkten min, och hur den bars
Och inte minst min genuppsättning
Jag är den jag råkar vara
Som du, men mindre speciell
Jag utgör nog knappast någon fara
Är det så svårt att vara snäll
Nu kallar du mig upp i svaromål
Vad är det du vill jag ska förklara
Är det min anblick blott, du inte tål
Eller mest mitt sätt att vara