På en gren
Nu har jag slagit mig ner
I ett fågelbo där ingen längre bor
Och jag tänker stanna kvar
Tills någon säger nåt annat
Nu ska jag leva på sånt
Som naturen har lämnat mig till skänks
Jag kliver ur mina skor
Och klättrar ut på en gren
Det är inte naturligt
Att sitta i bur och vänta på sin tur
Det är inte naturligt
Att klä sig i fodral och väckas av en signal
Det är är naturligt att slöjda med en sten
Det är naturligt att sitta på en gren
Jag vänder mig inte om
Det finns ej rum för tvekan och tvivel
Och om jag ångrar mig nu
Känner jag mig rätt dum
Nu har det gått en viss tid
Jag har det bra och saknar ingenting
Kanske något tidsfördriv
Och magen kurrar betänkligt
Det är inte naturligt
Att sitta i bur och vänta på sin tur
Det är inte naturligt
Att klä sig i fodral och väckas av en signal
Det är är naturligt att slöjda med en sten
Det är naturligt att sitta på en gren
Jag är stark, jag är helt obunden
Och jag drivs en obetvinglig vilja
Att göra det som är rätt
I stunden
I stunden
I stunden
Men nu har jag klättrat ner
Ner från ett träd där ingen längre bor
Jag drivs av ett inre tvång
Att stanna kvar
På marken
Att stanna kvar
På marken
Att stanna kvar
På marken