Har du berättat om oss för din mor och hennes man
Har du sagt vad jag gör som ingen annan kan
Jag har berättat för båda två
Men inget om vad som sker när ingen annan ser på
Bomber och granater
Håll i er, marksoldater
Raketer och missiler
Vi har träffats av obekanta projektiler
Kanoner och krevader
Explosioner och brisader
Kan någon här förstå
Vi har träffats av någonting vi två
Jag minns att du sjöng i en visa av något slag
Den första gång jag såg dig var en sommardag
När vi träffades var det också så, kommer du ihåg
Även om det var en annan årstid när vi sågs
Bomber och granater
Mötesdelegater
Tillåt mig presentera
Jag är inte längre ensam, jag är flera
Kanoner och krevader
Hemmakvällar, skogspromenader
Är det så svårt att förstå
Vi har träffats av någonting vi två
Du hade aldrig lärt dig flyga
När du trillade ut ur ditt bo
Du var helt övertygad
Om att det räckte med att tro
Vad hann du tänka på vägen ner
Nu måste du ta dig samman
Du hade flyttat till din första lägenhet
Efter det var du aldrig densamma
Nu svävar du högt över staden
Och tittar ner på den
Alla du möter är bara en i raden
Vem kan någonsin bli din vän
Du hade inte börjat krypa
När du bestämde dig för att gå
Två ben kan täcka större yta
Än fyra förmår
Jag har aldrig velat springa
Eller framföra motorfordon
Mig kan du inte tvinga
Till utforskande och motion
Jag har inte lust att flyga
Du får tro vad du tror
Dig kan nog ingen övertyga
Jag blir kvar där jag bor
Nu svävar du över oss andra
Och betraktar allt
Har du måhända en plats där du kan landa
När det blåser kallt
I allt för många år
Tog jag bara emot det jag fick
Utan mening eller mål
Medan tiden bara gick
Men någonting fick mig att vakna
En obestämbar aptit
Plötsligt hade jag en karta
Och kartan ledde mig hit
Jag såg dig med kartan i handen
Du hade redan hunnit en bit
Sen den dagen du fann den
Och kartan ledde dig hit
Nu går vi åt samma håll
Vandrar utan rast
Det spelar ingen roll
Att vi inte har nån kompass
Vi kommer till alla lektioner
Och läser de tryckta strecken
Vi följer instruktioner
I kartans alla tecken
Det var du som fick mig att vakna
Du väckte min aptit
Plötsligt hade jag en karta
Och kartan ledde mig hit
Kontinenterna rör sig och under oss
Finns ett hav av flytande sten
Naturens krafter drar sönder oss
Mjukvävnad lossar från ben
Enfald möter man överallt
Även i möblerade rum
Finns det ett sår så strör någon salt
Människan är självisk och dum
Kulturlager efter kulturlager
Från den första till den sista
Planeten är täckt av kulturlager
Som en tunn fernissa
Planeten är ödslig och stenig
Mellan stjärnorna råder evig vinter
Den som söker en mening
Får skapa den själv ur intet
Kulturlager efter kulturlager
Kista staplas på kista
Planeten är täckt av kulturlager
Som en tunn fernissa
Sen samlas allting i travar
Det världen en kort stund fördrager
Skaparna skyfflas i gravar
De avsätts i lager på lager
Oraklet på Slingervägen
Det vet envar
Mumlar lätt förlängen
Sitt orakesvar
Oraklet sitter i stolen
I sitt huvudkvarter
Håller sig borta från solen
En trappa ner
Oraklet ger sitt orakelsvar
Och du ger dig ut i världen
Oraklet ger sitt orakelsvar
Oraklet stannar kvar
Nu blåser oraklet i luren
Ett ljud som en siren
Försöker bli ett med naturen
Det skär genom märg och ben
Det här var många år sen nu
Jag tror inte att han finns kvar
Dom bröt oraklet mitt itu
Stenbäckens sista original
Oraklet ger sitt orakelsvar
Och du ger dig ut i världen
Oraklet ger sitt orakelsvar
Oraklet stannar kvar
Kom hit alla vänner och samlas i ring
Sätt er i lämplig sittställning
Från öster och väster, från norr och från söder
Vänner, bekanta, systrar och bröder
Nu vill jag berätta en saga för er
En märklig historia, så lyssna, jag ber
Skänk mig ett öra, ge av er tid
Lägg bort alla tankar på oro och strid
Så ämnar jag strax en visa här sjunga
En visa för gamla och inte så gamla
Men först vill jag be om er uppmärksamhet
Snart vill jag relatera en sak som jag vet
En sägen det är som jag ämnar förtälja
Som lär oss att smalaste vägen välja
Som gör dig beredd att när timmen är slagen
Välja det rätta, på yttersta dagen
Att skilja det onda från det som är gott
När kistmakaren kommer för att ta dina mått
Så snart ni har upphört att stimma och glamma
Men vill ingen lyssna kan det göra detsamma
Din dörr är stängd och insidan är bara din
Men genom nyckelhålet ser jag underbara ting
Men det är så mycket mer som jag vill veta
Som inte fanns på andra ställen där jag letade
När jag gick omkring och bara undrade
Jag såg nog mera när jag blundade
Vad är det du söker
Bortom alla gränser
Du tittar till höger och vänster
Du ser dig omkring
efter alternativ
För att berika ditt liv
Du måste förstå
Det var då som var då
Och nu är det du och jag
Du vill ha mera
Än jag kan prestera
Av uppmärksamhet och finanser
Det ville jag ge dig
Men mest vill jag se dig
Utan alla sidoromanser
Du måste förstå
Det var då som var då
Och nu är det du och jag
Jag vill inte höra
Vad du helst skulle göra
När dagarna blir alltför långa
Du har en historia
Av små brott och stora
Och annat som hänt i det förgångna
Du måste förstå
Det var då som var då
Och nu är det du och jag