ALLA HAR VI HÖRT HISTORIEN om skräddaren som börjar sy en överrock, men det enda hen lyckas leverera till kunden är en tumme som skulle ha suttit på en vante. De misslyckade, sneda, fula och feltänkta bitarna har klippts bort och plagget har blivit ett helt annat. Eller snarare ingenting.

   Det har hänt att vi till exempel har börjat skriva en roman, och efter att vi sakta men säkert skalat bort allt långtråkigt och poänglöst återstår bara några lösryckta fraser. Lyckligtvis råkar det vara själva definitionen av en typisk rocktext.

   Varje spår på den här skivan började som ett grandiost konstnärligt projekt som blev nedbantat, stympat och förenklat tills bara ett låtliknande fragment fanns kvar. Skivan är en samling tummar.

1. Bad Blood - Ursprungligen ett långfilmsmanus om en misslyckad blodtransfusion som resulterar i vansinne och vampyrism. Det som återstår efter otaliga strykningar är vansinnet.

2. This is a Play - Vi skrev en teaterpjäs, men det här är inte själva pjäsen utan regissörens tänkta välkomsttal till premiärpubliken. När pjäsen redigerats fanns ingenting kvar av den.

3. Obviously That's Not Me - En cirkusföreställning där allt kostsamt, spektakulärt och underhållande har avlägsnats och resterna satts till musik. Texten bygger på uppfångade fraser ur biljettkön.

4. Give My Regards to the Sun - Ett kåseri som refuserades av alla tidningar som vi skickade det till. Basisten fick i uppdrag att rimma innehållet och strukturera om det så att det gick att sjunga. Det gör det förmodligen också, förutsatt att man kan sjunga.

5. Doctor to You - Ett argt brev som vi tänkte skicka till en anonym myndighetsperson, men vi ångrade oss i sista stund, bytte ut alla ord och trallade fram en melodi eller två att sjunga dem till.

6. Grandad's Suit - Ett trädgårdsprojekt som omfattade en ny uteplats, uppfräschade rabatter och en dekorativ pergola. Det hann bli höst innan vi kom igång med arbetet och det hela rann ut i sanden. Inköpslistan som följde med hem efter ett besök på Bauhaus blev utgångspunkten för den här texten. 

   Gästmusiker på detta spår är O.F.R. Nilsson (dragspel).

7. Two Things (It Is, But It Isn't) - Började som ett bröllopstal som var tänkt att hållas opåkallat och spontant, långt efter själva middagen och under inverkan av rusdrycker. Tyvärr fick vi aldrig någon inbjudan, så manuset konverterades hastigt och lustigt till en smäktande ballad.

8. Roll Over - Ett ovanligt lyckat parti Alfapet avfotograferades, orden ordnades efter varandra i en harmonisk struktur och framfördes sedan i en improviserad melodi till ett rudimentärt komp. 

Skivan strömmar överallt från och med 17 april 2024.

På Förebildens trehundrafjärde* EP tas lyssnaren med på en resa i civilisationens utkanter, till det lilla samhälle i landets subarktiska regioner där artisten växte upp och fick sin grundläggande skolutbildning i enlighet med den svenska läroplanen, vilket garanteras genom att skolans lärare genomgått utbildning i den södra rikshalvan. Orten har sedan länge förbundits med övriga landet via en Europaväg. Nu finns det dessutom både telefon och internet.

En ytlig besiktning av texterna ger ingen antydan om den tematiska linjen på skivan. En grundlig närläsning avslöjar heller inte mycket av ledtrådar till den övergripande regionala tematiken. För att komma åt de perspektiven har vi valt att betrakta texterna på ett så stort avstånd att orden upplöses i en vag dimma och associationerna tillåts få fritt spelrum.

1. Förlåt dem - Sörlänningar kommer till det lilla samhället för att sälja sina hopplöst omoderna produkter. Vi tackar förstås nej, men förhoppningsvis i en medlidsam och förstående ton.

2. Du har inget skal - En sång om att vara otillräckligt påpälsad i kallt klimat. Det är vanligt att folk från de södra landsdelarna på besök tvärtom överkompenserar och klär sig för arktiska förhållanden trots att det bara är några minusgrader ute. De  stolpar omkring som Michelin-personer i sina oformliga dunjackor och moonboots.

3. Baby baby baby - Exotiska grödor når samhället via landsvägstransporter. I veckor rullar lastbilarna fyllda med grönsaker och delikatesser som annars bara kan avnjutas i subtropiskt eller tempererat klimat, och när de når fram flockas lokalbefolkningen nyfiket kring de nyanlända råvarorna. Vad kan man laga med en sådan här märklig tingest? En avlång gul frukt med tjockt skal som mest ser ut som någonting apor äter på film. Temat är förundran.

4. Från Kalix - Många är de kändisar som kommer från Kalix kommun. Ja, kanske inte just från kommunen, men trakten runt omkring. Östra Norrbotten. Norrland. Sverige. Många av de stora kändisarna i Sverige kommer från Sverige, och Kalix ligger i Sverige.

Offentliggjord under den senare hälften av februari 2024.

*uppskattningsvis

Ibland inträffar någonting i en text som får författaren att göra en radbrytning efter slutet på en mening. Ibland följs radbrytningen av ett indrag på nästa rad, ibland av luft där nästa rad skulle falla, varpå nästa mening följer efter det vita tomrummet. Ibland får det nya stycket en mellanrubrik, och med jämna mellanrum blir avbrottet så omfattande att man väljer att underordna nästa mening under ett helt nytt kapitel. 

Nu börjar det andra kapitlet i sagan om Förebilden. 

Skivan började strömma 30 december 2023.

Poeten Eight Arms senaste diktsamling lanserades på bokhandeln Krabban med guldbyxorna i slutet av oktober 2023. Lyrikvänner från hela stan trängdes mellan bokhyllorna medan poeten själv framförde sina nyskrivna dikter ackompanjerad av en elförstärkt orkester. Medan publiken ömsom lyssnade, ömsom bläddrade igenom de jungfruliga sidorna med sina trycksvärtesolkade kulturarbetarfingrar, växte snart i lokalen en upphetsad diskussion i volym tills den närapå kom att överrösta uppläsningen. Två huvudsakliga läger hade formerats utifrån läsningen. De två lägren fraktionerades snabbt ytterligare tills var och en snart stod och skrek okvädningsord till alla som för tillfället råkade vara inom hörhåll. Väl valda okvädningsord i huvudsak - naturligtvis - men det var ingen vacker syn. Poeten själv avvek diskret från evenemanget efter bara fyra dikter, uppfylld av skam och självförebråelse.

Vad föranledde då denna kraftiga och måhända oväntade reaktion? Jo, en stor grupp ansåg att Eight Arms (pseudonym) på ett osunt sätt låtit marknadslogik kontaminera poesin genom att blanda in högljudd popmusik som stundtals hotade dränka orden. De som förfäktade en sådan tanke bildade en ganska enhetlig grupp, men de avvek också snart från tillställningen. De kvarvarande tyckte förmodligen å andra sidan att det enbart var en välgärning att så långt som möjligt försöka vända uppmärksamheten från just dessa ord, men denna grupp fann ändå anledning att bråka inbördes när diskussionen kom in på de rent musikaliska kvalitéerna i det aktuella verket. Några ville ha mer dissonans och utmanande sonoriteter. Andra tyckte att sångarens röst var en nog så utmanande sonoritet. Åter andra höll sina åsikter för sig själva men var tydligt missnöjda, var och en på sina egna, unika grunder.

Evenemanget slutade med att hela upplagan av den nya diktsamlingen ganska snart försvann från hyllorna, och det enda som återstod efteråt var några få fragment som hittades på golvet morgonen därpå, troligtvis utrivna ur böckerna i det tillstånd av okontrollerad affekt som poesipubliken ofta försätts i när de konfronteras med nyutgiven lyrik. Dessa kvarlämnade fragment återges här.

Friends Like That

That artist that you know

I saw him at the show

He's good with brush and paint

but I have one complaint

He's ugly, but what's worse

I heard the two of you converse

He's worldly and he's cool

but he sounded mean and cruel

Apples and Pears

What I need to learn, and the cut of my hair

Apples and pears

What you earn, and how much I care

Apples and pears

Sleeping In a Tin Can

Of all the fish in the sea

You're the one for me

Anywhere that cool water flows

Anywhere that's cool

I don't care if the whole school knows

Clearly I'm a fool

The Poet Laureate Sings

I don't know what I'm doing here

With you and him down there

Laughing and singing along

And getting the words all wrong

I'd rather be anywhere

Than up here singing this song

Tillställningen spelades in på kassett av bokhandeln Krabban med guldbyxorna och kan nu avlyssnas på valfri strömningstjänst. Den som spetsar öronen kan säkert uppfatta ytterligare några poesirader att foga till det som återges här om någon önskar göra ett försök att återskapa den förlorade diktsamlingen.

Lyssna här (Spotify)

Utgivning 28 oktober 2023

Symfonirockorkestern The Exploding Breakfast Society presenterar ett sångspel i fyra tablåer. Tema-EP:n The Tunnel Vision skildrar en inre resa i dubbel bemärkelse.  Resenärerna uppträder på fyra individuella ljudspår som skildrar olika stadier av en resa ned i underjorden, ner i ovisshet och mörker i jordens inre - och samtidigt ner i själens dolda kammare. Det avslutande spåret är ett sorts postscriptum till resan, där panik och vanmakt övergår i reflektion och vidgade perspektiv.

1. The Tunnel Vision (Scheutz) - Förväntan, nyfikenhet, upptäckarglädje, övermod

2. Seismic Inferno (Scheutz) - Oro, ovisshet, missämja, onda föraningar

3. Moleman and Molemaid (Nordgren) - Genombrott, konfrontation, klaustrofobi

4. The Blue of the Sky (Nordgren) - Avslut, kontemplation, insikt

Utgivning 2 oktober 2023

Årets sensommar-EP innehåller fyra låtar på temat "hemma". Skivan är inspelad hemma hos Förebilden. Omslagsbilden är också tagen i hemmiljö, men för väldigt länge sedan. För första gången deltar en gästmusiker på en Förebilden-skiva, nämligen sångerskan Rosi-mi.

1. Åter till det väsentliga - en hyllning till den kreativa duon Hasse & Tage

2. Balkongen - en musikalisk inflyttningspresent som framförs av Förebilden och gästvokalisten Rosi-mi

3. Fönster och dörrar - berättaren inventerar alla större öppningar i fasaden och filosoferar kring vilka betydelser de kan bära på

4. Fjärrkontrollen - en uppfinning som fick stor spridning under andra hälften av 1900-talet. I texten sitter en nybliven ägare av en sådan i sin TV-soffa och spekulerar kring eventuella följdverkningar av detta nyförvärv

Utgivning i början av september 2023

Hund- och apteater är virtuell varietéföreställning med uppträdande av skådespelare, komiker, föredragshållare, agitatorer, utbrytarkungar, jonglörer och trapetsateister. Några är människor, några är djur. Tyvärr uppträder inga sångare eller riktiga musiker i årets föreställning.

Hund- och apteater

Innan föreställningen börjar går inkastaren sin runda för att fylla de sista platserna i salongen. Idag är föreställningen några akter kort, så uppropet gäller även presumtiva estradörer. Alla platser fylls, och flera förväntansfulla scenkonstnärer anmäler sig hos varietédirektören. 

På andra planeter 

In på scen träder först astronomie föredragshållare, bokhållare Prudén. Han berättar livfullt om världsrymdens mysterier, och kanske mer precist sina egna farhågor kring detta och allt annat i tillvaron som är ovisst och obekant

Kort djuruppträdande där en hund balanserar på lina ylande en Mozartaria, samtidigt som två chimpanser framför en folkligt inspirerad dans, på händer. Publiken vaknar.

Skjuten ur en kanon 

Nästa punkt i kabarén är komiker Konrad Koloss, en mycket småväxt man. Hans nummer är en betraktelse över hur varje människa kan skilja sig från andra, till karaktär, lynne och i fråga om personliga ambitioner. Numret avslutas med att herr Koloss klättrar ner i en stor kanon och låter sig avfyras i riktning mot de bakre raderna i salongen. Han landar mitt i den månghövdade familjen Frodén, som decimeras något. Kalabalik följer.

Nästa revolution 

I förvirringen stiger agitator Knut Nävelius upp på scenen och framför sitt politiskt-poetiska manifest på dåligt imiterad göteborgska. Publiken gör uppror mot herr Nävelius efter några strofer, och en grupp muskulösa tvätterskor bär honom av scenen ackompanjerade av publikens högljudda burop, visslingar och stampande.

Du har förändrats 

När de upprörda känslorna lagt sig träder vissångare Leonard Trast fram med sin luta, lyfter på sin bredbrättade hatt och hälsar publiken med ett resolut men något dissonant ackord. Salongen upphör att stimma. Lugnet sänker sig allteftersom sången vecklar ut sig, och en våg av diskreta gäspningar fortplantar sig i de yttre bänkraderna

Vulkaner

Nu springer domedagsprofet Leif-Lennart Johansson fram ur kulisserna, griper mikrofonen och improviserar till synes fritt över ett medryckande och ungdomligt beat som skapats av de lovande tvillingarna Rock-Mats och Rock-Sylvester. 

En räv vandrar över scenen iförd hög hatt och blanka stövlar. Den gör ingenting särskilt, men spanar överlägset ut mot publiken innan den försvinner i kulisserna. Efter räven följer ett koppel av markattor som hoppar bock över varandras ryggar på ett konstfullt sätt. När de lämnat scenen träder en människa in och ställer sig vid mikrofonen. Han bär på en tjock bok och en stor mängd lösa blad med handskrivna anteckningar. Bakom honom ställer sig en rad medelålders damer samt en mycket gammal herre. Publiken tittar uppmärksamt mot scenen när mannen vid mikrofonen verkar göra sig redo för sin insats.

Samma sol

Vardagsfilosof Fritz Prütz lägger tillsammans med Barbro Barks dam- och herrkör ut sin kretsloppsfilosofi. Lite buddhism, lite hemvävd nihilism och en stor dos vardagligt grubbleri vid ett slarvigt avtorkat frukostbord. Om orden känns igen kan det påpekas att herr Prütz har framträtt med denna visa vid många tillfällen genom åren.

Tungmetall 

I det brett upplagda slutnumret utmanas vardagsfilosof Prütz av glädjespridaren Koloss, tillbaka på fötterna efter kanonäventyret, i denna hyllning till livet och ljuset. I refrängen stämmer hela ensemblen upp, och det hela slutar med att alla, även publiken, gemensamt vandrar ut i den ljumma sommarkvällen sjungande den hypnotiska refrängen, i evighet. På skivan är den något avkortad. 

Enmansrockbandet Eight Arms är tillbaka med en tema-EP som kretsar kring siffran tre. Den innehåller fyra låtar, precis som alla andra EP-skivor (utom Eight Arms förra EP som av misstag innehöll fem låtar). Vi bjöd in peronen bakom Eight Arms för att berätta om tankarna bakom skivan och kanske säga någonting om inspirationen bakom de enskilda låtarna.

Personen bakom Eight Arms:

Skivan består av fyra låtar skrivna mellan 6 maj och 28 juni 2023 och inspelade strax därefter, huvudsakligen under den första veckan i juli 2023, med vissa kompletteringar gjorda senare. Detaljer nedan.

1. The Fortunes of the Caesar 

SKRIVEN 28 JUNI, INSPELAD 1-15 JULI 2023

Låten fortsätter det antika temat från förra skivans "Lost in Londinium", som hämtade inspiration från seriealbumet Asterix och Britterna. Den här låten har kanske snarare Rom som spelplats, så man kan tänka sig att det mesta kommer från andra Asterix-album, kanske Asterix som Gladiator? 

2. A Hundred Years or More 

SKRIVEN 14 MAJ, INSPELAD 5-15 JULI 2023

Mer siffror. En påhittad historia som utspelar sig i en sagovärld. Ibland måste det inte handla om någonting alls. Den här texten, till exempel, är bara en samling textrader som ibland rimmar och ibland bara nästan rimmar. Hur de hänger samman vet nog bara upphovspersonen. Alltså undertecknad.

3. Spaceman on Holiday 

SKRIVEN 6 MAJ, INSPELAD 2-15 JULI 2023

En science fiction-inspirerad historia om rekreationsresor till främmande himlakroppar. Det var den ursprungliga tanken i alla fall. Den utspelar sig uppenbarligen i rymden, och där finns som alla vet både koltrastar och gråsparvar. 

4. You Heathen 

SKRIVEN 7 JUNI, INSPELAD 1-15 JUNI 2023

Om religion. Hela skivan är gjord för att spelas på repeat dygnet runt, så den sista låten leder sömlöst till den första i all oändlighet om du programmerar uppspelningsutrustningen rätt. Lyssnaren uppfattar den konstnärliga helheten först efter ett hundratal genomlyssningar, så ge inte upp! Förr eller senare trillar polletten ned.

En ny EP med pop- & rockorkestern Eight Arms föreligger i dagarna. Den innehåller fem låtar utan inbördes tematisk eller genremässig koppling till varandra. Vi bjöd in en av musikerna i bandet, den tamburinviftare som går under artistnamnet Förebilden när hen gör musik på svenska. I bandet Eight Arms kan det eventuellt vara så att Förebilden även sköter andra sysslor än att traktera tamburinen. 

Då Förebilden inte behärskar det engelska språket, har texterna slumpats fram genom blunda och peka-metoden, alltså genom att valfri engelskspråkig bok plockas ur hyllan, varpå slumpen väljer en sida, rad och det ord som ska infogas i texten. Då ett tillräckligt antal ord samlats in blandas orden i en skål och läggs ut på ett bord. Sedan sjunger gruppen in orden i den ordning de hamnade på bordet. Om sången framförs med tillräcklig övertygelse är det artistens förhoppning att detta ska skapa illusionen av mening i låtarnas ordströmmar. Nedan redogör Förebilden/Eight Arms för sina egna tolkningar av texternas innehåll. Kanske inte i bokstavlig mening eller på ett sätt som blir uppenbart vid en hastig genomläsning, utan mer på djupet och mellan raderna.

Geology - En snabbkurs i ett fascinerande ämne, nämligen marken under våra fötter. Vad finns egentligen där nere? Skräcködlor? Urtidsmollusker? Sabeltandade lodjur? Ingen vet. Därför skapade människan geologin, läran om jorden. Vi hoppas att den kommer fram till någonting intressant!

The Old Hydropathic - Den här sången handlar om en plats som bär på ett mysterium, eller kanske har svaret på den gåta som gäckat den västliga kultursfären i många årtionden! I ett fönster fladdrar en ljuslåga till och slocknar. En mörk skugga rör sig längs fasaden fram mot entrén. Det är visst ett hotell - och vem är egentligen den hemliga gästen som sågs inhandla delikatesser i det lilla samhället i går? Det ryktas om att hon tappat minnet. Men var i så fall?

A World Out There - En växande minoritet av fullvuxna människor hyser den fasta övertygelsen att jorden inte är rund, utan av en annan form. Varför är just klotformen så problematisk för dessa konspiratoriskt lagda individer? Det kanske inte direkt är temat för låten, men det är en fråga som oundvikligen väcks när man som lyssnare rycker några slumpmässigt valda ord ur sammanhanget och ger tanken fritt spelrum.

Lost in Londinium - Alla läsare av klassikern "Asterix och britterna" känner till staden Londinium, som låg på samma plats som London ligger idag. Det är förstås inte samma stad för det! Allt är utbytt: gator, invånare, butiker - inget finns kvar av det gamla Londinium.

Solar Flares - Soleruptioner är egentligen ingenting att oroa sig för om man inte råkar vara astronaut på rymdpromenad, och det är förstås inte isbjörnar heller för den som befinner sig utanför den vita bestens naturliga utbredningsområde. Texten handlar om en promenad som inte resulterar i att någon blir biten av en björn, och ingen bevittnar heller några extrema atmosfäriska fenomen som har sin grund i aktiviteter på solens yta. Men oron är verklig. 

Förebilden har besökt naturen sedan sist, och lärde sig mycket vid detta tillfälle. Förebilden är också  - i likhet med alla andra individer av Homo Sapiens - också rotad i den mänskliga kulturen. Det här är ett försök att genomföra en syntes av dessa två sfärer. Har det gjorts förr? Det tror vi inte. Och definitivt inte i den här formen. 

1. Myrorna lämnar stacken

2. Se på naturen

3. Störst är kärleken

4. Björnen under inlandsisen 

Alla fyra låtar handlar om antingen natur eller kultur, eller både och.

Skivan gjordes offentlig 25 april 2023.

Skivan är ett samarbete mellan kulturprofilerna David Scheutz och Per Nordgren. David är mer känd som basist och lustigkurre i pop- och rockbandet The Condensed Matter Mystics, och Per som anonym medlem i konstrockprojektet Förebilden, kapellmästare i Fabror Ordgrens permanenta tillfällighetsorkester, samt bandmaskot och dansare i studioprojektet Eight Arms. Han har tidigare framträtt anonymt i dessa konstellationer, dels med hänsyn till en respektabel civil karriär, dels av genans för det klingande resultatet. Här väljer han dock att uppträda under sitt riktiga namn då han gjort den - måhända förhastade - bedömningen att skivan inte direkt är någonting att skämmas för. Nedan följer fakta och spekulationer kring tillkomsten av låtarna på skivan.

Who's Inside of the Egg? (Scheutz) En kryptisk fråga som trots sin enkelhet aldrig tidigare ställts. Den formulerades i april 2022, varpå frågeställaren omedelbart komponerade en låt på temat. Lägg den till din påskspellista!

Conversion I (Do the Metric Beat) (Scheutz/Nordgren) Musiken är ett resultat av en intensiv och svettig jamsession under våren 2022 och innehåller idéer från båda medlemmar. Texten skrevs på egen hand av Scheutz. 

Treble (Nordgren) Ett försök att allmänbilda lyssnaren och sprida fördjupad information om bandets sammansättning och historia, påhittad i januari 2021. Ett år senare spelades låten in, och gavs till slut ut på skiva och som video ytterligare ett år senare. Ett år efter utgivningen blev den högst oväntat en stor radiohit, varpå bandet tvingades genomföra en ödesdiger världsturné under 2025. Under den sista spelningen, på Budokan i Tokyo, utbryter ett bråk i bandet mellan de inhyrda träblåsarna och slagverksensemblen. Stråksektionen blandar sig in, förutsägbart nog. och när dammet lagt sig befinner sig Scheutz och Nordgren på planet hem, fast beslutsamma om att aldrig mer genomföra en världsturné. I alla fall inte en med en hel slagverksensemble. Vi tror att vi kan säga att den går i D moll.

The Temptation of Jansson (Scheutz) Under mellandagarna 2021 inspirerades Scheutz att skriva denna hyllning till en berömd säsongsanknuten maträtt. Den spelades in någon månad senare, och finslipades till perfektion under resten av 2022. Då receptet strängt taget är hemligt har man valt att mixa sången så lågt att orden inte går att uttyda för den genomsnittlige lyssnaren.

The Inner Circle (Nordgren) Kompositören har ingen förstahandskunskap om religiösa sammanslutningar och sammanhang, så den värld texten frammanar är helt och hållet byggd på spekulation och fria fantasier.

Conversion II (Twenty-Two Yards to a Chain) (Scheutz/Nordgren) Under den jamsession då musiken till Conversion I kom till, alstrades även denna melodi genom kollektiva mödor. Den mycket faktaspäckade texten värkte sedan Scheutz fram på sin kammare.

The Island (Nordgren) I likhet med många andra låtar på denna skiva skrevs The Island i april 2022. Den handlar inte om en ö, eller så gör den det. 

Honey Badger (Scheutz/Nordgren) Under en gemensam låtskrivarsession sommaren 2022 uppstod fröet till en melodi och ett riff som gavs en slutgiltig form av Scheutz. När den musikaliska grunden lagts skrev Nordgren en text som inspirerats av en underhållande diskussion de båda haft om honungsgrävlingar under en lunchrast.

In a Book (Nordgren) Både Scheutz och Nordgren lider av svårartad bokrelaterad neurasteni, en diffus åkomma vars verkningar ständigt gör sig påminda i det att de arbetar på bibliotek. Det enda som verkar kunna erbjuda lindring är dagliga skalövningar på elbas. Allt detta är helt orelaterat till förevarande låt. Vi vet inte riktigt vad den handlar om.

The Chairs (Scheutz) Både Scheutz och Nordgren har någon gång suttit på och/eller ägt en stol. Inspirerad av detta enkla faktum skrevs denna filosofiska betraktelse över stolens själsliv och dess plats i människans tillvaro. Låten började tillverkas i mars 2022. 

Earthquake Serenade (Nordgren) En låt som skrevs i november 2021, kanske med sikte på bandets första LP Menagerie? Bandet gjorde då bedömningen att låten nog skulle göra sig bättre på konceptalbumet Arts and Sciences. Den uppmärksamme lyssnaren märker snart att texten inte handlar om riktiga jordbävningar utan om hjärtats mysterier. 

Honey Badger Strikes Again (Scheutz/Nordgren) På det musikaliska bygge som Honey Badger utgjorde improviserade Nordgren fram några text- och sångrader som inte fick plats på sagda låt. Lösningen blev att göra en separat snutt över samma musikaliska grund, men med ett nytt gitarriff för att skapa lite variation. 

Conversion III (In Defence of What Used to Be) (Nordgren) Inspirerad av de textrader som Scheutz skrivit till de två tidigare låtarna i Conversion-serien författades denna text med tillhörande musik. Som så mycket annat skedde detta i april 2022. 

Trees (Nordgren) Även denna käcka melodi med sin botaniska text tillkom i april 2022. 

The Great Exhibition (Nordgren) En relik från oktober 2021, skriven under slutarbetet med bandets LP Menagerie. Varken Scheutz eller Nordgren deltog på världsutställningen i London 1851.

The Other Exhibition (Scheutz/Nordgren) Med Nordgrens text (se ovan) för handen skrev Scheutz denna melodi, som han sedan gav ett osedvanligt eklektiskt arrangemang. 

Under mörka höstkvällar mellan oktober och december 2022 tillkom de låtar som utgör Förebildens första engelskspråkiga skiva. Förebilden själv saknar tidigare erfarenhet av att sjunga och spela inom det engelska idiomet, och har därför valt att överlåta alla dylika sysslor till vänner och bekanta inom den stora musikerkrets som omger henom. På strömningstjänster och skiva står de alla under det kollektiva artistnamnet Eight Arms, men i själva verket framförs varje spår en unik uppsättning musiker och sångare. 

Förebilden har förstås skrivit alla sånger. Av okänd anledning råkade alla få texter på engelska den här gången. Ett mycket svårt, ja rentav främmande språk. Lyckligtvis har Förebilden tillgång till både ordböcker och språkkurser på kassettband, så många av dem blev nästan begripliga. Texterna täcker in ett brett spektrum av de lyriska genrer som florerar på det populärmusikaliska området, från olycklig kärlek till skörlevnad, ockultism och redogörelser för igelkottens själsliv. 

Nedan presenteras de artister som uppträder på skivan och någon rad om själva låten, som trots allt är huvudsaken.

Årets gladaste och mest livsbejakande dubbel-EP är Förebildens nya skiva 'Hundra år av sorglöshet". Här presenteras åtta trallvänliga melodier tillsammans med positiva och lättbegripliga texter som alla kan följa med i. Gammal som ung, normalbegåvade och andra. 

Vi bad positivitetskonsult Kenneth Knäck lyssna på skivan och skriva ned sina reflektioner, som han sedan redovisade i form av en PowerPoint-presentation. Här följer Kenneths intryck av skivan.

1. Samtal vid rotfrukt. En sång om återseendets lycka. De små ljuspunkterna i tillvaron, som att handla sina råvaror med ett nytt spännande recept i åtanke.

2. Prosecco. "Prosecco" är ett italienskt vin med bubblor i, som kändisar och andra rika människor dricker. Det sägs att det smakar som vitt vin, fast med kolsyra. Det låter spännande. Och festligt!

3. Nemesis. Nu blir det lite mer komplicerat. Man måste nog lyssna många gånger på den här låten för att förstå vad den egentligen handlar om, och det är inte särskilt sannolikt att många kommer att göra det. Visst är det spännande med mysterier!

4. Mitt rätta ansikte. Vem är du, vem är jag, vem är Bertil Sjödin? Jo, han var min gamla musiklärare, och han hade INTE gillat det här! I denna mycket moderna låt brottas nutidsmänniskan med identitetsproblematik och självbild. Det blir ingen glad av!

5. Blåare. Hur kan man säga att någonting  är blåare än blått? Det kan bara en skämtare göra. En komiker som sysslar med absurd humor. Och det gör Förebilden i den här nästan kriminellt korta sången. Är Förebilden komiker? Är Förebilden kriminell?

6. Glimtar ur konstnärslivet. Det skulle vara intressant att få reda på exakt vilken konstnär den här sången handlar om. Det finns ju flera. Konstnär är ett spännande yrke som folk i allmänhet inte känner till så mycket om. Hur gör man konst? Det är en fråga jag skulle ställa till en konstnär om jag stötte på en. Men de är sällsynta.

7. Främlingen. "Albert Camus" tänker man förstås när man ser en sådan titel. Det tänkte jag i alla fall, men tyvärr vet jag inte vem Albert Camus är, och heller ingenting om huruvida handlingen i låten är baserad på någonting som har med Albert Camus att göra. Troligtvis inte.

8. Processen. Enligt skivbolaget gavs den här låten ut som singel för ett par månader sedan. Den gick nog de flesta förbi. Jag har försökt lyssna på den, men det är inte helt lätt att få rätsida på den eftersom sången drunknar i stökiga och ungdomliga gitarrer. En process vet jag dock vad det är. Jag har drivit många processer. Det är spännande att se hur långt man kan komma när man sätter sin egen lycka i högsätet och trycker undan den känsla av tomhet, meningslöshet och dåligt samvete som ständigt och mycket intensivt, nästan öronbedövande, pockar på uppmärksamhet i bakgrunden. Jag tror att det är precis det låten handlar om, för det är på pricken den känsla den skänker mig och det är INTE TREVLIGT!

Sommaren börjar på allvar när Förebilden släpper en betraktelse över den moderna människans plats i en postbyråkratisk värld. En värld där ingen med säkerhet vet vem som kommer att leverera paketet som man vid det här laget har väntat på i flera veckor. Och var? I postlådan? Vid dörren? I portuppgången? I en hemlig liten låda utanför Coop?

Den perfekta låten att spela på stranden, vid poolen, i hammocken med en läskande dryck i handen eller vid skrivbordet när du lägger sista handen vid din opublicerbara romantrilogi och rödögd stirrar ut genom fönstret samtidigt som du riktar en tyst, sammanbiten anklagelse mot en oförstående omvärld. 

Skivan släpps 23 juni 2022, dagen före midsommarafton.

Det är ett ofrånkomligt faktum att vår lekamliga existens och därmed vår medvetna interaktion med sinnevärlden äger rum inom vissa ramar som vi i vår vardagliga förståelse av den materiella världen konceptualiserar som tid. Upplevelsen av tid är till viss del subjektiv, och en faktor som bidrar till dess variabilitet är det mått av distraktion som vi omger oss med. Tiden går fort när man har roligt. 

Förströelse är ett låneord från medelnedertyska (vorstrouwen) som i svenskan kan beläggas åtminstone till 1500-talet, och hade ursprungligen betydelsen “att sprida omkring, skingra”. Idag används begreppet i stort sett endast i den överförda betydelsen “att distrahera, roa på ett lättsamt sätt”. I den meningen är ordet en partiell synonym till tidsfördriv. Alltså någonting som människor använder för att få tiden att gå fortare. En tillvarons snabbspolningsknapp som gör att vi upplever att vi förbrukar vår tid bland de levandes skara något snabbare. Men också under mer trivsamma former. 

Förebildens nya EP har fått titeln Förströelser. Den är exakt elva minuter och fjorton sekunder lång. 

1. Horror vacui - ett beundrarbrev riktat till en ackumulativt sinnad skönande

2. Framtiden (en galopp) - berättaren sitter hålögd och rör om i den kallnande frukostgröten; under bråkdelen av en sekund rusar tankar på tillvarons bräcklighet in och hen vederfars en existentiell chock, ett reningsbad vars efterdyningar skapar en sublim känsla av mening, klarhet och fördjupning 

3. Mannen i brunt - en övning i berättarekonomi, där en planerad roman kortats ned till en handfull fragmentariska bilder - och mysteriet kvarstår ännu när den sista tonen klingat ut: Varför har jag lyssnat på det här? 

4. Stängt för säsongen - planeringskalendern för 2022 nedkokt till rimmad vers

För nästan precis ett år sedan utkom bandet The Exploding Breakfast Society med sin debut-EP. Nu föreligger en generöst tilltagen fullängdare som omfattar tolv helt nya kompositioner att foga till bandets oeuvre. Varför dyker den här produktionen upp på Förebildens webbplats? Jo, Förebilden uppträder på skivan både som musiker, kompositör och inspelningstekniker, tillsammans med kollegan "Scheutz", som också är förstevokalist i bandet. 

Lyssna på skivan här

Läs om skivan här

En julsång som egentligen borde föregås av en spoilervarning. Men än är det inte för sent! Skulle den oförhappandes dyka upp i en spellista eller på radion uppmanas ansvarstagande vuxna stoppa fetvadd i känsliga barnöron, och kanske helst de egna öronen också, om lyssnaren i fråga vill slå vakt om barnatro och julefrid. 

För den nyfikna (och orädda) lyssnaren kan meddelas att skivan omfattar följande spår:

1. Tomten är jag - syntversion

2. Tomten är jag - orkesterversion

Lyssna på Spotify

Lyssna på YouTube

Följ med i texten

Sensommarens skiva från Förebilden utforskar det spännande fältet djur och natur,  evolutionsläran, idén om oändligheten och kunskapsinhämtande i allmänhet. I samband med lanseringen av skivan har artisten meddelat att hen för första gången kommer att göra sig tillgänglig för intervjuer i radio, förutsatt att frågorna handlar om väsentligheter, som till exempel den nya skivan,  musikinstrument eller sexuella perversioner. Intresserade radiojournalister uppmanas kontakta någon som känner Förebilden för att upprätta kontakt - och kontrakt.

1. På en gren. En hyllning till det naturligaste som finns, nämligen naturen. Hur skulle det vara att leva i den? Den frågan ställer sig berättaren i den här sången, vars ljudbild helt domineras av artificiellt genererade klanger. Så tänker konstnären, och så tänker uppenbarligen även Förebilden.

2. Giraffen har en hals. En faktaspäckad text med allmänbildande ambitioner. Den innehåller förhoppningsvis inga direkta faktafel, till skillnad från en tidigare låt av samma upphovsperson som räknade upp en hel rad uppdiktade eller missförstådda fakta om den svenska historien. Vi är förvånade över att en sådan produkt lyckades slinka igenom vår annars mycket strikta kvalitetskontroll.  

3. Blå tågets mysterier. Rör det sig om en metaforisk resa, där tåget representerar jordklotet, den mänskliga tillvaron eller livsresan - eller är det helt enkelt en vanlig resa med X 2000 söderut mot Malmö och Köpenhamn? Eller utspelar den sig på den mytomspunna tåglinje som sträckte sig från Calais till Rivieran via Paris, och som Agatha Christies ganska illa sedda roman The Mystery of the Blue Train är uppkallad efter? Att den skulle utspela sig på en åkattraktion på ett svenskt nöjesfält tror nog inte någon intelligent lyssnare.

4. En ört på marken. Den uppmärksamme lyssnaren känner igen titeln på låten från Förebildens dubbel-EP från juli 2021. Den låg och skvalpade på någon hårddisk redan vid tiden för sammanställandet av den skivan, men lyckades inte kvalificera sig. Nu har det gått ett par månader, och plötsligt ser vi den med blidare ögon - kanske för att några förskönande tillägg har gjorts, och en och annan motsträvig textrad har filats ned. Faktum är att två hela verser helt sonika har raderats, och exakt var dessa var belägna torde vara uppenbart för var och en som äger tålamod att lyssna igenom de två minuter och fyrtiotvå sekunder som låten tar i anspråk. 

Skivan strömmar här på Spotify och här på YouTube- och på alla andra musiktjänster i hela världen.

Vi minns alla sommaren 2021. Under en lång tid hade kulturlivet varit kringskuret av restriktioner och begränsningar i offentligheten, men i det fördolda arbetades det oförtröttligt vidare i kulturarbetares skrivarlyor, sommarställen, klädkammare och gillestugor. Resultatet var en aldrig tidigare skådad explosion av kreativitet som gjorde att just den här sommaren för evigt kommer att förknippas med konstnärlig pånyttfödelse och vitalitet. En ny gyllene era på kulturens område tog sin början, och Förebildens epokgörande dubbel-EP En ört på marken blev startsignalen. 

1. Besticken läggs i en låda. Skivan inleds med ett musikaliskt kåseri kring det faktum att nästan alla hushåll har en besticklåda. 

2. En alldeles särskild dag. En kritik av den livsinställning som infekterade hela västvärlden i spåren av långfilmen Döda poeters sällskap. 

3. Bok över oförrätter. Texten uppstod efter ett svep över upphovspersonens bokhylla där blicken särskilt stannade på en bok av deckarförfattaren H.-K. Rönblom.

4. Självspelande müsli. Funderingar som tar sin utgångspunkt i Ludvig Rasmussons framsynta skrift från 2000, Det intelligenta hemmet - är det riktigt klokt? 

5. Pennans berättelse. Om sången var en teckning skulle man kunna säga att den beskriver sin egen tillkomst. Men den är ingen teckning. 

6. Ny sång till friheten. Den nya regering som tillträdde efter riksdagsvalet hösten 2022 fick i uppgift att skriva en självreflekterande powerballad. Den presenterades med buller och bång på den här skivan, ett och ett halvt år innan den skrevs.

7. Endera dagen. En blues som utspelas i en verklighet där Förebilden är loj, letargisk och långtidsarbetslös. Den verkligheten finns också! 

8. Dysterkvist, muntergök. Den moderna psykologiska vetenskapen har kommit fram till att det egentligen bara finns två personlighetstyper, och båda har fel. Därav alla problem.

Det slog oss plötsligt att Förebildens musik har texter också! Nu finns de samlade på en egen sida som heter just TEXTER. 

Hittills har ingen av våra många läsare kommit med önskemålet att bistå även med ackordanalyser till texterna, försåvitt någon oförhappandes kände sig hågad att själv framföra en av dessa kompositioner till eget ackompanjemang. I nuläget får denna - ytterst hypotetiska - individ söka sig till andra webbplatser för dylik information. Förgäves, kan tillfogas. Den som önskar se sådant på sidan kan höra av sig via de sedvanliga kontaktvägarna. 

Varför lyssna på Förebildens amatörmässigt hopsnickrade hemmaproduktioner när det finns så mycket annan amatörmässigt hopsnickrad musik av bättre kvalitet där ute? En del av exemplen i denna lista är (i likhet med Förebildens musik) inspelade hemma, en del är inspelat i studio med professionella musiker. En del av sångarna uppvisar storartade resultat trots begränsade röstresurser (något som Förebilden åtminstone eftersträvar) och en del är både skickliga instrumentalister och sångare, men uppvisar ändå något drag som Förebilden kan identifiera sig med eller eftersträva i sitt skapande. För att klargöra kopplingar och associationer har vi bjudit in Förebilden själv att skriva korta kommentarer till urvalen i spellistan.

World Tour '88 - The Young Fresh Fellows

Seattles främsta rockexport presenterar här en kontrafaktisk berättelse om det publika genombrott som bandet så väl förtjänade, men som aldrig kom. Det sker med både humor och konstnärlig finess. Trummorna är särskilt inspirerade. 

Ram On - Paul & Linda McCartney

Paul spelar själv alla instrument på denna miniatyr, som anger tonen för hans mest underhållande album, Ram. Det mest framträdande instrumentet är här ukulelen, ett instrument som han var nybörjare på. Det kan Förebilden identifiera sig med. 

I'm Happy Just To Dance With You - R. Stevie Moore

En charmig och egensinnig Beatles-cover av en extremt produktiv hemmamusiker. Den charmige och egensinnige Moore har enligt uppgift egenhändigt spelat in och givit ut fler än 400 charmiga och egensinniga album sedan mitten av 1970-talet. Förebilden önskar också framstå som charmig och egensinnig.

Hold On Girl - The Monkees

Ingen älskar en artist enbart på grund av dess brister, men ibland kan en skevhet eller en oförmåga bidra med en viss nervös energi, och det som skär i vissa lyssnares öron förvandlas till en välkommen krydda i andras. Det finns många exempel på ren och skär falsksång i The Monkees diskografi, men deras starka personligheter gör att publiken blir döv för dylika brister. Davy (som sjunger här) var förmodligen den tonsäkraste av de fyra. En lätt aning om den svajighet jag talar om kan eventuellt avnjutas i de kollektiva körinsatserna på textraden "hold on girl". Härligt! 

Jesus Christ - Big Star

Den enda julsång man behöver är den här underbart vingliga inspelningen från gruppens tredje album. Vid det här laget var de reducerade till en duo av sångaren och gitarristen Alex Chilton och trummisen Jody Stephens. Trummorna bidrar i hög grad till känslan av att låten liksom ramlar nerför en trappa med trumsetet först, en effekt som annars orättvist brukar tillskrivas Ringo Starr. Jag tror inte att Alex Chilton var särskilt religiös, men det hindrade honom inte från att skriva en mycket finstämd julpsalm.

Penny Arcade - The Cyrkle

The Cyrkle var en prydlig och kortklippt samling amerikanska gossar som framförde en extremt prydlig och kortklippt sorts musik i kölvattnet av The Beatles, som de även vid något tillfälle spelade förband till - och namnet på gruppen fick de av självaste John Lennon! Den här är med för att illustrera ett platonskt ideal som Förebilden ständigt har i åtanke, nämligen lätthet. Den här musiken är mycket lättviktig, i positiv bemärkelse.

When Harpo Played His Harp - Jonathan Richman

Många skulle nog säga att Jonathan Richman inte kan sjunga ordentligt. Han sjunger skevt, ofta falskt, men han har en osviklig närvaro i texten som alla tekniska anmärkningar blir irrelevanta. Jonathan utmärker sig också med sitt ointresse för rockens poser och attityder. Han hittar ständigt ämnen som ingen annan sjungit om, och trots att humorn alltid är närvarande är han sällan ironisk. Hans låtar är nästan alltid hyllningar, till personer eller företeelser i vardagen som vanligtvis inte får ta emot hyllningar. 

Church As Witness - King Creosote

En modern låt av en artist som gjort uppskattningsvis 50 fullängdare sedan 1998, och utöver detta både EP-skivor och singlar, ofta inspelat på egen hand. Jag har inte lyssnat på alla 50 skivor. Det jag har hört med K.C. tyder dock inte på någon bristande kvalitetskontroll. Låten är vald för att den 1) är enastående, 2) har en engagerande men något ogripbar text, samt 3) solot spelas på melodika, ett instrument som Förebilden släpat till replokalen otaliga gånger.

Village Green - The Kinks

Ett utmärkt exempel på hur cembalo och diverse klassiska blåsinstrument användes inom popmusiken under några år på 60-talet med mycket lyckat resultat. En odödlig melodi, charmig text och Ray Davies ganska snuviga röst skapar en mycket välbalanserad och angenäm helhet. 

Searchin' U.S.A. - The Young Fresh Fellows

Motståndsmusik. Det enda bandet i delstaten Washington som inte spelade deppig baktung hårdrock under 1980- och 1990-talen, utan medvetet odlade en naiv, humoristisk, icke-cynisk attityd på en rad ojämna men mestadels melodiska och charmiga LP-skivor. Ibland försöker Förebilden göra humoristisk, icke-cynisk musik, men det är mer en strävan än ett fullbordat faktum.

The New Teller - Jonathan Richman & The Modern Lovers

Egentligen är Jonathan Richman en smart, eftertänksam själ, och anfäktas förmodligen i det privata av många av vuxenlivets plågor, men i sina texter och sin scenpersonlighet låtsas han i princip att han är ett stort barn med vidöppna ögon. Den här låten delar på sätt och vis tema med en svensk radioplåga från 1980-talet, framförd av en glad skara gotlänningar, men jag anser att Richmans låt befinner sig på en något högre konstnärlig nivå.  

You Know What I Mean - The Turtles

Exemplet illustrerar ett annat ideal som Förebilden försöker eftersträva: effektivitet. Låten är två minuter och två sekunder, och på den tiden hinner melodin ta sig till en stor mängd platser, både överraskande och angenäma. Vokalinsatsen i både solo och stämmor står i skarp kontrast till Förebildens många försök i den riktningen. Mycket kompetent genomfört, vilket uppskattas.

Marie - Randy Newman

När sångare med en begränsad röstpalett gör sitt bästa för att skapa skönhet kan resultatet stundtals bli sublimt. 

Mars brukar traditionsenligt innebära ett skivsläpp från Förebilden. Så även i år, men denna gång i mindre ambitiös skala. Mars-skivan brukar vanligtvis vara en dubbel-EP, men i år har man bara förmått producera hälften så mycket. Nåja, det är kanske bra; åtta låtar är lite mastigt att ta sig igenom, och sådana skivor brukar alltid innehålla en hel del utfyllnad. Den här gången har man - enligt PR-avdelningen - i stället valt att fokusera på kvalitetsmaterialet. 

Bokryggar

Akustisk gitarr, en skumpig bas och ett okänt melodiinstrument dominerar ljudbilden i denna vinjett ur sällskapslivet. E-dur.

Min gata är din gata nu

Mer popmusik, denna gång med en text som förefaller handla om det populära sällskapsspelet Monopol. Vi har inte lyssnat så noga på texten, då vi har varit så upptagna med att dansa till den smittsamma rytmen i låten.  F-dur.

Det bränns

En ballad om vådan med att kombinera alkoholintag med matlagning på klotgrill, med en subtil referens till den obskyra leken Gömma nyckel. G-dur.

Försvarsskrift

En skräckinjagande rocklåt som troligtvis inte handlar om någonting alls. Vi har inte vågat lyssna på mer än den första versen, och det bådar inte gott. G-dur

Ett samarbete med basisten i The Condensed Matter Mystics, en rockgrupp som för övrigt ombesjungs i en låt på Förebildens EP Landvinningar vol. 2. 

The Exploding Breakfast Society är en engelskspråkig grupp. Det innebär att man både sjunger och spelar på engelska. Man säger till exempel B-flat om den ton som betecknas B♭, inte Bess (som man numera säger i Sverige), eller B (som i det germanska systemet) eller Si (som i romanska länder). Umgängesspråk är engelska, och man stämmer sina instrument (i den mån man gör det) i enlighet med det anglosaxiska temperamentet.

Förebilden deltar som kompositör, textförfattare, arrangör och musiker. TCMM:s basist deltar som kompositör, textförfattare, arrangör och musiker, samt sångare. Det är alltså ett 50/50-samarbete, men det är basisten som står i förgrunden med sin röst. 

Skivan omfattar fyra låtar:

• Uncle William, en rocklåt som handlar om en farbror som heter William.

• Rabbit, Cat, Etc., en glad melodi till en text som handlar om olika djur.

• I Was Never Here, en finstämd visa som ställer frågan: "Var jag här - och vem?"

• Summer Solstice, en raga-inspirerad sång som handlar om naturen.

The Exploding Breakfast Society har förstås också en egen webbsida.

Länk till skivan på Spotify. Den finns på andra ställen också.

Länk till skivan på Spotify. Den finns på andra ställen också.

Vatten & bröd

En kulinarisk odyssé som tar sin början med en klick Bregott på en brödskiva och slutar med en frodig skildring av en överdådig bankett - var det här tänkt att bli, men ibland slinter vi på skrivmaskinstangenterna och halkar in på oförutsedda stigar. Vi vet inte riktigt vad den här handlar om, annat än att berättarjaget konstaterar att det inte behövs så mycket omväxling i tillvaron som många verkar tro. Fast det stämmer förstås inte. I sångtexter kan man ge uttryck för vilka tankar som helst utan att behöva förklara sig, så jag förstår inte vad den här harangen ska tjäna för syfte. Tonart är F-dur, men introt antyder i stället C-dur. Originellt.

Med andras ord

Det har balanserats på gränsen många gånger tidigare, men det är här Förebilden till slut hoppar hajen och för all framtid straffar ut sig ur popmusikens finrum. Det var förstås bara en tidsfråga, och från denna punkt kommer vi alla att börja lyssna med en nervös ängslan inför utsikten att stöta på nya textrader som får oss att famla efter skämskudden. Vi anser att låtens tonart är D-dur.

På radion

Innan skammens rodnad hunnit lägga sig på lyssnarens kinder kommer här nästa attack på god smak och idéer om musikalisk och konstnärlig verkshöjd. Lägg till detta en ganska approximativ tonträff och en andefattig ackordföljd, och hitpotentialen är uppenbar. Den här kommer att spelas i alla radiokanaler under hela våren 2021, den tidsperiod då texten händelsevis utspelar sig. Smart uttänkt. Låten går i C-dur.

Talgoxarna

Vet du hur en talgoxe ser ut? Det vet i alla fall inte berättaren i denna förvirrade historia, som musikaliskt är inspirerad av vispop och dubstep. Vi vet inte riktigt vilken tonart man kan säga att den här går i. Vi kan säga att det växlar.

Jägaren Gracchus återberättad ur minnet

Alla minns säkert den instrumentala biten Jägaren Gracchus som gavs ut på en tidig EP med Förebilden. Det här är inte en ny version av den låten, utan en redogörelse för den textuella inspiration som gömmer sig bakom titeln. Vi har inte läst om novellen i fråga för att vara säkra på att vi har uppfattat innehållet korrekt, utan gör i stället - som titeln antyder - ett försök att återberätta den ur minnet. Alla som har läst Kafkas samlade verk kan förstås dra sig till minnes mer än en text som handlar om jägaren G., ingen av dem avslutad. Tonarten är nog tänkt att vara C-dur, men det är inte helt entydigt.

Musikens makt

En kontrafaktisk skildring av Förebildens sena tonårstid i en föga framgångsrik poporkester. I själva verket framlever Förebilden som bekant sina tonår i detta nu, och inte i en avlägsen dåtid. C-dur igen. Det blir enklast så.

Tjugohundrafyra

En uppföljare till Förebildens mycket framgångsrika slagdänga 1984, som gavs ut i början av 2019. Även 2004 var som alla vet ett OS-år, och ett mycket framgångsrikt sådant för svensk del. Särskilt minns vi förstås guldmedaljörerna i friidrott. Nåja. Den här låten nämner också året 2004, men handlar nog egentligen om någonting helt annat. Ännu en låt i C-dur, även om refrängen mest går i moll. Någon moll.

Natt & dag

En del personer är väldigt pigga och effektiva på dagen, och tappar både ork och intresse för tillvarons mysterier ju senare det blir på dygnet. Den här låten är tillägnad den skaran av samhällsuppbärande och högpresterande individer. Själva tillhör vi inte den gruppen. Vi både trivs och tänker bättre under kvällstid. Låten går inte i C-dur, utan i Ab-dur. Inte någon typisk gitarrtonart direkt!

Den här låten hade inte alls passat på Förebildens nya EP Landvinningar vol. 2, som släpps samma dag som denna singel. Den hade mördat de andra låtarna, spetsat dem på sina vassa gitarrer, och burit iväg liken på det mäktiga riffets muskulösa rygg. Det här är Förebildens första riktiga rockrökare. Ett skenande godståg till låt som inte ber om ursäkt, utan envist rullar på, förbi alla stoppskyltar, tills det kraschar in i ett annat gammalt pensionerat godståg och blir stående, snopet stirrande ut i tystnaden. Blev det inte mer än så? Är jag bara ett gammalt manöverodugligt lokomotiv som ingen längre har någon nytta av? De rykande resterna av det som en gång var en rullande fästning på räls, ett frustande kraftpaket som rusade fram genom landet i hisnande hastigheter och levererade farligt gods till nedläggningshotade fabriker. Och nu: en överviktig föredetting som fraktats undan till en avlägsen plats för att inte störa utsikten för de unga, livskraftiga samhällsmedborgare som bygger en ny värld, en värld utan elgitarrer, dundrande trummor och bluesbaserade treackordslåtar som vrålar ut sin spelade frustration över tillvarons orättvisor; en iscensättning av de värden som den döende rockmusiken klänger sig fast vid med dårens envishet, en formaliserad, ritualiserad åkallan av autenticitetens gud - som händelsevis är död, gubbe! Han har aldrig funnits. Det var alltid ett maskspel, och världen lät sig luras under några årtionden, men nu är det över. 

Skivan kan avnjutas på Spotify och andra strömningstjänster.

Låt nummer 1: "Balladen om The Condensed Matter Mystics". Ett skamlöst försök att rida på framgången hos den välbekanta och omtyckta grupp som titeln hänsyftar på. Texten beskriver gruppens historia, från urtid till nutid, kryddat med fakta och intresseväckande detaljer. Med stor sannolikhet är stommen i beskrivningen hämtad från  Wikipedia-artikeln om gruppen.  Musikaliskt uppvisar låten till synes stor komplexitet, men vid närmare inspektion utgörs denna skenbara komplexitet uteslutande av frånvaron av upprepningar på det horisontella planet, medan varje sektion i sig uppvisar relativt liten grad av harmonisk sofistikation, och är helt renons på efterlevnad av klassiska kompositionella formkrav som skulle kunna kompensera för den svaga harmoniken. Jag skulle beskriva musiken som konventionell, men formlös. Lycka till med den! Gruppen The Condensed Matter Mystics hade förtjänat en mer fokuserad hyllning än den här. 

Låt nummer 2: "När vi landar". Första gången jag spelade låten hade den tagit slut innan jag ens hade börjat lyssna ordentligt. Vid upprepade genomspelningar framstår låten fortfarande som en sorts musikalisk tapet, trots den enerverande refrängen. Harmoniskt är versen svävande, och vi rör oss bland till synes slumpmässigt hopfogade durackord, från F till C, till D och A, för att slutligen landa i G. Refrängens ackord rör sig i Fiss-moll-territorium, men återvänder envist till ett B-moll i radsluten. Kompositören har uppenbarligen bara mycket vaga begrepp om tonalitet och musikalisk intention, och åstadkommer enbart förvirring i sina valhänta försök att fjärma sig från traditionell pop-harmonik. Texten handlar om någonting så otidsenligt som flygresor. Bra tajmat!

Låt nummer 3: "Någonstans på jorden".  Som gymnasieelev kan jag identifiera mig med berättarens djupa filosofiska resonemang kring livets mening och vår plats i universum. Jag ställer mig själv ofta de här frågorna, och förundras över hur sällan de formuleras av äldre, mer mogna samhällsmedborgare. Därför gläder det mig att höra en artist i medelåldern som ännu har tonårstidens naiva och ängsliga blick på världen... NOT! Herregud. Dessutom hatar jag synth-musik. Det låter inte äkta.

Låt nummer 4: "Postapokalyptisk fantasi nr. 2". Den här låten tyckte jag överraskande nog ganska bra om. Det kan vara en kombination av att den är så kort, och att den handlar om zombier. Jag gillar zombier. De är läskiga. 

Skivan kan avnjutas på Spotify och andra strömningstjänster.

När hösten närmar sig tänker vi som vanligt på döden. Så även Förebilden, eller snarare dennes alter ego Farbror Ordgrens permanenta tillfällighetsorkester, som inte bara tänkt på döden, utan även skrivit en visa om densamma. Det är väl egentligen inte så mycket att orda om. Döden uppträder i texten i form av tre ryttare av utomvärldslig härkomst. Dessa närmar sig berättaren i långsam takt, och ger upphov till en förlamande känsla av maktlöshet inför det oundvikliga öde som uppenbarligen väntar. Vi känner alla igenom oss i denna bild, varför vi den här gången med viss tillförsikt kommer att invänta försäljningssiffror och strömningsstatistik. Kanske blir det här Förebildens/Farbrorns första stora framgång? Den första inspelning som faktiskt möts av någonting annat än omgivningens likgiltiga tystnad? Det hoppas vi verkligen inte, då den här nyskrivna medeltida balladen inte alls är representativ för Förebildens produktion i övrigt.  

Visan kan avnjutas här. (på Spotify)

När en artist i slutet av en lång karriär bestämmer sig för att sammanfatta sin gärning med en samlingsskiva brukar den ofta heta något som NN:s största skivframgångar eller En väldoftande bukett av storsäljare, eller kanske ännu vanligare De främsta låtarna, beräknat enligt objektiva kriterier som försäljningsframgång och topplisteplaceringar. Men hur gör artister som ännu inte haft några framgångar att tala om? Jo, det finns en lösning även för dem. I sådana fall brukar samlingen betitlas De bästa låtarna, konstnärligt sett eller Tjugofyra mästerverk. Men hur gör de artister som ännu inte lyckats spela in något som de med gott samvete kan karaktärisera som det "bästa"? Då återstår bara att hitta på en helt egen titel, och Förebilden har valt titeln Landvinningar. Den här skivan representerar de lärdomar och tjuvknep som Förebilden har samlat på sig under sin snart tvååriga karriär. Den skiljer sig från flertalet samlingsskivor i det att den enbart innehåller nya kompositioner, samt att den är en EP. Allt Förebilden tar sig för sker i blygsamhetens tecken. 

Här följer en beskrivning och försök till tolkning av låtarna. Tolkningen har inte auktoriserats av upphovspersonen, men upplevs som vederhäftig av denna skribent, som händelsevis ännu inte har hört skivan.

1. Posten har kommit. En hyllning till alla de fordom gemensamma institutioner som tack vare rådig utförsäljning i tid, i kombination med finurlig marknadsanpassning, lyckats hålla verksamheten flytande utan att det resulterar i en fullständig kollaps av samhället. 

2. Tistelfrön. Här får grannen ordet, alltså inte någon av Förebildens verkliga grannar, utan en tänkt granne, med en tråkig inställning till allt. Tänk om man hade en sådan granne! Hemska tanke.

3. Sammalunda. En hyllning till Lennart Hellsing. 

4. Jag red på elefanter. En visa om ett besök på Kolmårdens djurpark som, eldat av plötsligt storhetsvansinne, urartar i ett försök att gripa världsherravälde, allt utfört i den kartagiske härföraren Hannibals anda. Visan har dansgolvsanpassats med ett modernt och medryckande beat för att locka den unga publiken. 

Det är våren 2020. Människorna håller sig hemma, avskilda från omvärldens larm, och somliga av oss faller i tankar på livet, om hur det blev och hur det hade kunnat bli. 

Med denna dubbel-EP vill Förebilden bistå med en mall för hur vi kan skriva om vårt eget liv för att förstå och förlika sig med de egna livsvalen. Metoden är att beskriva ett ännu tråkigare liv än det som verkligen blev fallet. Tanken är förstås att den nuvarande situationen ska framstå i mer fördelaktig dager när lyssnaren jämför det med den färglösa tillvaro som hade kunnat vara för handen om andra val hade gjorts vid olika tillfällen i livet. Resultatet i detta fall: ett alter ego som blivit en bitter, människofientlig och svartsjuk person som ser sig som en statist i sin egen biografi. 

Musiken är genomgående lättviktig, orkestrerad pop.

1. Bomber och granater. Den känslomässigt hämmade protagonisten i den här sången kan bara uttrycka sig i termer av pyroteknik och artilleribaserad krigföring, till och med när hen ska ge uttryck för ömma känslor och skildra en relationstematik. Det är på skämt, förstås, men det skvallrar samtidigt troligen om ett djupt liggande trauma.

Som tur är döljer den glättiga musiken skickligt texten under ett tjockt täcke av stråkar. 

2. Du hade aldrig lärt dig flyga. Ett ljumt försvarstal för valet att aldrig flytta hemifrån, eller överhuvudtaget göra någonting nytt. 

Musiken låter som en eftertänksam akustisk ballad som sjungs av en robot. Det är ett medvetet konstnärligt val.

3. Orienterarna. En kärlekshistoria återgiven av en regelstyrd och kartorienterad person som, paradoxalt nog, går vilse i metaforernas värld. 

Kompet är enformigt, texten klumpig. Än en gång: ett medvetet konstnärligt val. Det mesta är gjort i dator, men en gitarr dyker upp under låtens andra halva, då tempot samtidigt höjs från 114 till 122 bpm. Spännande grejer.

4. Misantropen som arkeolog. Vetenskapen skänker oss svindlande rums- och tidsmässiga perspektiv på tillvaron. Den här personen har förlamats av de skuggor som sådana perspektiv kastar över våra futtiga människoliv. Vi i publiken kan bara sucka medan vi bevittnar hur en medmänniska tappar fotfästet i tillvaron och långsamt glider ner i avgrunden. 

Musikaliskt kan den här flerdimensionella och engagerande inspelningen knappt fångas i ord, trots att det som hörs är nästan helt och hållet resultatet av MIDI-programmering och mycket litet av det är akustiskt inspelade instrument.

5. Oraklet på Slingervägen. Yrkesbeteckningen i titeln är  ett epitet som under en kort period under uppväxten vidhäftade Förebilden själv, på ett skämtsamt sätt. I textens verklighet har den förklenande titeln dröjt kvar även senare i livet, med tråkigt resultat. 

I inspelningen hörs en stor mängd gitarrer och med gitarren besläktade instrument, såväl akustiska som elförstärkta.

6. Läromästarens sista tal. Ungdomen slår dövörat till när den vise sjuttiotalisten försöker göra sig hörd. 

Musikaliskt skildras berättarens stigande frustration genom ständiga uppåtgående moduleringar till angränsande tonarter, i ett arrangemang som huvudsakligen är uppbyggt av gamla, fina orkesterinstrument som valthorn, cembalo, stråkar och pukor. Dock inte riktiga sådana, förstås. Herregud.

7. När jag blundade. En ljusning dyker upp i den sorgliga tillvaro som hittills målats upp på skivan, i form av en dörr. Tyvärr är den stängd. 

Ett urval akustiska gitarrer fyller ut ljudbilden, både nylon- och stålsträngade. Det hela fick något av en österländsk prägel under inspelningen. Detta faktum äger ingen relevans för tolkningen av den medvetet obskyra texten.

8. Då som var då. När vår huvudperson äntligen funnit romantisk lycka börjar hen omedelbart anfäktas av svartsjukans demon. Det här kommer att sluta illa. 

En visa, som på inspelningen nästan uteslutande ljuder av olika typer av gitarrer. Förutom trummor och sång förstås.

Genom att döpa den nya skivan till Slutpunkt vill Förebilden markera ett epokskifte i sin produktion. Det blir den sista utgåvan i Förebildens första, harmoniska fas, där målet har varit att skapa musik byggd på igenkännbara ord, begripliga melodier och traditionell harmonik. I nästa fas överger artisten allt detta och försöker sig på att skapa mer fragmenterad, oformlig och icke-tonal musik med texter som helt saknar innehåll och syntaktisk stadga. Det ser vi fram emot. 

Då texterna som vanligt är närmast parodiskt övertydliga och banala är det förmodligen meningslöst att här kommentera de teman som behandlas på skivan, men det kan om inte annat vara behändigt för den som inte vill göra sig omaket att lyssna igenom allt men ändå önskar hänga med i småpratet på fikarasten. 

1. För sent. Där protagonisten, förlamad av ångest, tvekar att lämna tillbaka ett försenat bibliotekslån av rädsla för att den lokala biblioteksfilialen eventuellt kan ha lagts ner sedan boken lånades. Därefter följer ett solo, och på detta ett parti där ytterligare exempel ges på saker som den här personlighetstypen tenderar att grubbla över i stunder då bibliotekens förseningsavgifter och jordens undergång hotar. D-dur.

2. Konvalescens. Den som överlevt Covid-19-pandemin känner nog igen sig i den här sångens beskrivning av en normal förkylning och dess efterverkningar. 

3. Idag är i går. En kort trudelutt med naturlyriska inslag, kryddad med en air av spirande romantik som tillfälligtvis ger upphov till en förvirrad tidsuppfattning. F-dur.

4. Fantomen talar. Den fantom som utgör berättarröst är förstås en gengångare från äldre tider, en s.k. Poet som försvarar sitt yrkesval inför en oförstående om- och eftervärld. C-dur.

5. Djuret har en vän. Om den svartsjuka som ofelbart uppstår i mellanmänskliga relationer när en av parterna till synes får sina känslomässiga och sociala behov tillgodosedda av ett husdjur. E-moll.

6. En fråga ställd i en öken. Om den stress som kan uppstå i väntan på återkoppling i ett viktigt ärende på en handhållen kommunikationsenhet, till exempel i telefonkön till en kabel-TV-leverantörs supportavdelning. 

7. Jag förstår. Där en mansplainande kulturpersonlighet famlar efter ord i TV-soffan och i panik kastar ur sig några osammanhängande plattityder som inte har någon koppling till ämnet som diskuteras. De andra i TV-soffan nickar ointresserat och en frustrerad producent undrar i sitt stilla sinne vem det egentligen var som rekommenderade att bjuda in personen i fråga till programmet.  

8. En sparv (efter Catullus). En nytolkning av den gamla välkända dikten om flickan och sparven, kompletterad med några detaljer som Catullus missade att beskriva i sin annars mycket charmerande - om än något korta - dikt, som alltså i original lyder: Passer, deliciae meae puellae, quicum ludere, quem in sinu tenere, cui primum digitum dare appetenti, et acris solet incitare morsus, cum desiderio meo nitenti, carum nescio quid lubet iocari, et solacium sui doloris, credo, ut tum gravis acquiescat ardor, tecum ludere sicut ipsa possem, et tristis animi leuare curas [...], tam gratum [est/es] mihi quam ferunt puellae, pernici aureolum fuisse malum, quod zonam soluit diu ligitam

Vi minns alla pophistoriens klassiska EP-skivor: Long Tall Sally och Magical Mystery Tour med The Beatles, Kwyet Kinks med The Kinks, Spiral Scratch med The Buzzcocks och Hootenanny Singers klassiska Jag väntar vid min mila. Förebilden vill inte vara sämre, och lägger till denna rad ytterligare ett bidrag, Jorden runt med Förebilden, en tema-EP som tar lyssnaren på en odyssé genom främmande ljudvärldar via en rad olika fortskaffningsmedel. 

1. I verkligheten säger jag

Temat (resor) visar sig kanske tydligast i denna text, där protagonisten tror sig konversera med en medresenär ombord på ett tåg, men samtalet visar sig senare vara en inre monolog. Så har åtminstone kritiker och akademiledamöter tolkat texten. Musikgenre: nervös gitarrpop

2. Varandra

I denna text görs det både yttre och inre resor, som sammanstrålar i en harmonisk konklusion. Musikgenre: klaviaturutsmyckad vispop

3. Mina händer

Lyssnaren lägger genast märke till det enerverande plinkandet i versen, och glömmer att lyssna på texten, spelar låten an andra gång, och blir på nytt distraherad av det märkliga saxonfonpartiet. Vid den tredje genomlyssningen blir det klart att texten är mångtydig och vilseleder medvetet publiken i den första versen. Musikgenre: optimistisk syntpop

4. Ingen täckning 

En postapokalyptisk betraktelse över människans tidsålder och vår plats i universum.

Musikgenre: undergångsmärkt gitarrballad

Lyssna på skivan här (Spotify)

Eller här (YouTube*) 

Skivbolagets många beräkningsexperter, artistledsagare och springschasar har gjort ett tappert försök att bringa ordning till Förebildens splittrade och förvirrande ungdomsproduktion. Resultatet är skivan Förra året. Den samlar innehåll som tidigare dykt upp i skilda sammanhang, som fristående singlar och spår på EP-skivor. Skivan kan ses som ett återskapande av det debutalbum som aldrig blev av under Förebildens första, intensiva verksamhetsår. För många musikentusiaster representerar de här inspelningarna höjdpunkten i Förebildens liv som artist, inberäknat eventuella framtida verk.   

Året var 2018. Förebildens skivdebut gjordes i form av en formlig kaskad av spridda singlar, maxisinglar, minialbum, flexidiscs, kassetter, Medium Play- och Extended Play-skivor, som alla kom ut en dag i början av november. Dessa inspelningar var resultatet av ett arbete som tog sin början ungefär två år tidigare, då Förebilden plötsligt fick för sig att bildas, samt försöka skriva låtar. 

Sedan bildades Förebilden och dess medlemmar satte igång med försöken att skriva låtar. De kompositioner som dessa vedermödor resulterade i fick inte tid att samla damm (“mogna”), utan spelades in så snabbt som möjligt, varpå Förebilden skrev en ny, osv. I snitt ägnades låtarna upphovspersonens uppmärksamhet i en vecka, varpå de övergavs. Förebilden har inte en enda av dessa låtar i huvudet, kan inte ens dra sig till minnes vilken tonart de går i och kan inte framföra någon vid festliga tillfällen, ens i glada vänners lag. De är för länge sedan bortglömda och existerar enbart som rena studioprodukter.    

Inför nyutgivningen av dessa inspelningar har skivbolaget, i samarbete med den ursprungliga producenten, valt att göra vissa förändringar. Artisten beordrades därför återvända till studion för att utföra kompletterande inspelningar och korrigera vissa särskilt stötande textrader. I något fall bedömdes den ursprungliga texten vara så malformerad att artisten tvingades plocka ut en hel vers innan den fullt ut kunde tillfredsställa uppdragsgivarnas krav.

1. Skona mig 

Musik komponerad 6/9 2018, text skriven dagen därpå, och inspelning i Förebildens hemstudio samma kväll samt nästföljande dag. Ny mix i september 2019.

Ett lyckat försök att skriva en må-dåligt-låt. När man lyssnat på den mår man dåligt, men blir samtidigt nöjd vid insikten om att själv inte befinna sig i protagonistens skor. Såvida man inte trots allt befinner sig där, men då torde den tvärtom kunna erbjuda fruktbar identifikation och hugsvalelse. Resten av låturvalet till skivan präglas för övrigt av framåtrörelse, optimism och glada miner.

2. I teorin 

Text och musik skrivna 3/12 2018, inspelad 9-15/12. Ny mix i september 2019.

Ett lyckat försök att skriva en spännande text om Svenska akademiens inre arbete och etiskt-moraliska utvecklingskurva. Särskilt lyckad blev den efter ett omfattande redigeringsarbete i september 2019, då en stor del av den ursprungliga låten klipptes bort.

3. Resa på okänd planet 

Text skriven 4/10 2018, musik komponerad 7/10, inspelad samma kväll och 11/10. 

Ett lyckat försök att skriva om alienationen i vårt moderna samhälle med hjälp av en metafor som lutar sig mot associationen till det engelska ordet för utomjording. Texten är inte självupplevd, ens i metaforisk mening. Exempel: Förebilden själv har inga problem att förstå sig på siffror. Intressanta fakta: de två instrumentala mellanspelen var ursprungligen en sjungen refräng som raderades i slutskedet av inspelningsarbetet. Ingen minns längre vad som sjöngs där.

4. Efter långfilmen 

Musik komponerad 20-26/8 2018, text skriven 26/8, inspelad 28/8. 

Ett försök att skriva en låt med ett svängigt dragspelsintro. Själva introt blev inte så lyckat - Förebilden kan inte spela dragspel - så inspelningen fick kompletteras med bland annat melodika, som ju har en liknande klang. Svängigt blev det ändå inte - Förebilden kan inte spela melodika heller - men hen är ändå nöjd med resten av låten, som textmässigt bygger på en tänkt nyinspelning av Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap.

5. Ögon i nacken 

Text och musik en dag i september 2017, inspelning samma dag. 

Ett lyckat försök att skriva en minimalistisk låt med bara ett par instrument inblandade. Alltså lyckad i den meningen att låten är a) minimalistisk, samt b) bara har ett par instrument inblandade. Om resultatet blev lyckat i konstnärlig bemärkelse får publiken och Kai Kindvall avgöra. Förebilden tar för övrigt avstånd från de attityder och tankemönster som vädras i texten.

6. Människans slut 

Musik komponerad 2-7/7 2018, text och inspelning 11/7. 

Ursprungligen utgiven under titeln “Baken”. Nu heter den någonting annat, men det är fortfarande samma inspelning. Texten är ett lyckat försök att bygga ut ett slitet men kärnfullt talesätt till flera, rimmade meningar. Musiken bygger på traditionell västerländsk dur- och molltonalitet, precis som alla andra av Förebildens låtar. 

7. Jag säger bara som det är 

Text, musik, inspelning i mars 2018. 

Ett lyckat försök att skriva en text som utger sig för att vara en kommentar om dagens samhälle, men som inte innehåller en enda konkret detalj eller åsikt. Alltid lurar det någon. Om några politiskt färgade tankar trots allt skulle kunna tolkas in i texten av någon lyssnare, önskar Förebilden redan här klargöra att hen på intet sätt delar dessa.

8. Semester i september 

Text 19/11 2018, musik och inspelning 20/11. Ny mix i september 2019.

Ett lyckat försök att skriva en ny månadsvisa, utan att behöva traggla varje enskild månad, i avsikt att erbjuda världen ett alternativ till Beethovens textmässigt spännande men musikaliskt något andefattiga slagdänga Januari börjar året. Förebilden tar även här avstånd från de attityder som berättarjaget torgför i texten. 

9. Din nya vän 

Musik, text, inspelning 30/9 2018. Ny mix i september 2019.

Ett försök att skriva en rolldikt ur en bitter och hämndlysten enstörings skeva och ohälsosamma perspektiv, där texten bidrar till att förvandla en glättig melodi till något frånstötande. Ett lyckat sådant. Om Förebilden händelsevis hade sådana här tankar skulle hen knappast formulera dem i en konstnärlig kontext på det här viset. Artisten önskar på detta sätt markera sitt avståndstagande från de tankar som här uttrycks.

10. Mitt enda bekymmer 

Text, musik, inspelning i augusti 2017. 

En rest från ett projekt där Förebilden försökte skriva sånger till en musiksaga byggd på Kenneth Grahames barnboksklassiker Det susar i säven. Den här sången skulle sjungas av den äventyrlige och egenkäre herr Padda. Andra sånger ur detta havererade projekt kan avlyssnas på skivan Farbror Ordgrens permanenta tillfällighetsorkester städar i arkivet. Förebilden kan själv inte identifiera sig med den livsinställning som texten ger uttryck för, utan tar tvärtom avstånd från den.

11. Jag orkar inte tänka 

Text 12/12 2018, musik samma kväll, inspelning 16/12. 

Ett lyckat försök att skildra vad som hade kunnat vara Förebildens studenttillvaro under 1990-talet, med någon enstaka avslöjande detalj som tidsmarkör. En skildring av Förebildens verkliga studenttillvaro hade förstås blivit mer underhållande, men också på tok för lång.

12. Parasiten 

Text en dag i maj 2018, musik en vecka senare, inspelning 20/5. 

Ett lyckat försök att skriva en text bestående av ett godtyckligt urval ord, av vilka några händelsevis rimmar med varandra. Extra lyckat blev det sedan sången begrovs i ett formligt hav av surrande mellotroner och vitt brus. 

Lyssna på skivan här (Spotify)

Som bekant är Förebilden en artist som uttrycker sig i det lilla formatet. Små sånger i små lågmälda arrangemang, små skivor, små intäkter, lågt ställda förväntningar och en högst begränsad sångröst. Förebilden är för övrigt också mycket liten till växten. 

När så den första fullängdaren kommer, kan vi nu förvänta oss någonting i den större skalan? Lite mer expansiva arrangemang, fler ackord, ordrikare texter, ett övergripande tema som spänner över hela skivan, och kanske en och annan gästvokalist för att skapa lite variation? Nej.

Utan titel. I vilken en ömkansvärd protagonist ställer en hypotetisk partner mot väggen i en insinuant, passivt-aggressiv ton. Förebilden tycker synd om människorna, men det finns en gräns. Genre: försiktig indiepop.

Du har räddat mig. Livligare än så här blir inte skivan. Den som inte har låtit sig charmas när det österländskt inspirerade instrumentalpartiet dyker upp mitt i låten ska nog ge upp hoppet redan nu. Den här skivan är troligtvis inte för dig. Genre: schlager.

En dimma som aldrig lättar. Orden i titeln sjungs aldrig, utan utgör endast en karaktäristik av de mentala väderförhållanden som råder i huvudpersonens inre. Texten är inte ämnad att väcka sympati, snarare tvärtom. Den kommer att missförstås. Genre: mörk kabaré

Bröllopsgästen. Inre monolog som äger rum i en person med förmodligen ganska ytliga vänskapsband till någon av de individer som utgör bröllopsparet. Genre: svensktoppen, fast i botten

Pengar. Den som ännu inte tröttnat på opålitliga berättare får här ytterligare en att brottas med i denna satir över klassamhället. I sångens coda hörs hela gruppen sjunga. Några röster bärs fram med större emfas och tonsäkerhet än andra. Genre: deppig syntpop

(Jag såg) tecknet. Nu slår det oss att den röda tråden i den här skivan är just det opålitliga berättarperspektivet. Det innebär som alla vet att författaren lägger till ett ironiskt lager till texten genom att ge ordet till en person som inte hyser hans eller hennes egna världsbild och ofta styrs av en skev etisk kompass. Det är ett mycket vanligt perspektiv i romangenren, men kan lätt missuppfattas när det används i populärmusikaliska texter. Genre: vispop med en extra växel

En trakt av öde städer. Medlemmarna av gruppen Förebilden kommer samtliga från den trakt som ombesjungs här. Lyckligtvis har de alla funnit sig väl tillrätta i tillvaron och har aldrig uttryckt någon längtan till en annan plats. Genre: norrländsk funk 

Mycket värre. Förebilden får ofta rollen av visdomslärare i olika sociala sammanhang. Det kan ha att göra med den ålderdomliga klädedräkten eller artistens släpiga, till synes eftertänksamma sätt att prata. Här har Förebilden samlat en del goda råd uppsnappade ur självhjälpsböcker och Aftonbladets söndagsbilaga. Genre: såsig singer/songwriterpop

En liten förbättring. Förebilden är en ivrig konsument av kapitalvaror och RUT- respektive ROT-tjänster. Låten är ett försvarstal för ohämmad konsumtion. Genre: mellanmjölks-ska

Orden. Det första kända exemplet på låt som uppmärksammar och tar ställning mot interplanetär mobbning. Den tar också ställning för rätten att inte skriva mer än en vers, som sedan kan återbrukas med några små variationer. Genre: spacerock på halvfart

Natt, underjordiska tåg. En stor metafor rullar in på stationen. Ingen kliver på. Genre: egen uppfinning

Nu har sommaren passerat (igen). Berättaren uttrycker ångestanstruken förvåning över årstidernas regelbundna växlingar, något som resten av mänskligheten har förlikat sig med för länge sedan. Genre: pampig stråkballad

Lyssna på skivan här (Spotify)

Har denna egendomliga fisk någonsin besjungits tidigare? Inte såvitt vi vet. 

För att råda bot på detta missförhållande samlades projektgruppen bakom artistnamnet Förebilden med avsikt att skriva en visa till denna skygga varelse, som större delen av året gömmer sig i plåtburkar, men som under några sensommarveckor träder in i rampljuset på snart sagt vartenda matbord i Sverige. 

Efter månader av arbete hade projektgruppen slutligen komponerat någonting som de själva kallade för den ultimata hyllningsvisan till surströmmingen, och de samlades i inspelningsstudion för att fästa kompositionen på band. Samtliga medlemmar uppfylldes av rättmätig stolthet när de lyssnade igenom verket, och de beslöt att offentliggöra det - men i sista stunden svek modet dem, och de valde att ge ut skivan under pseudonymen Farbror Ordgrens Permanenta Tillfällighetsorkester. 

Låten kan avlyssnas här (Spotify)

Den kan också avlyssnas här (YouTube)

Förebilden släpper idag både en musikvideo och en singel. Vilken är viktigast? Naturligtvis singeln. Videon är en ren reklamprodukt för att marknadsföra singeln och saknar självständiga konstnärliga värden. Vi rekommenderar därför de redan etablerade fansen att helt hoppa över besöket på YouTube och gå direkt till lämplig musikströmningstjänst. 

Länk till singeln på Spotify.

Länk till videon (OBS! Rekommenderas ej!)

I det senaste avsnittet av musik- och livsstilspodden "Behind the scenes of the Condensed Matter Mystics" omnämns Förebilden flera gånger, och beskrivs varje gång i relativt positiva ordalag. Detta är naturligtvis ett genombrott av episka proportioner, jämförbart med en välkänd musikkvartetts framträdande på amerikansk TV i februari 1964. Förebilden är förvisso ingen kvartett utan en oktett, men jämförelsen haltar inte mer än en genomsnittlig oktett förenad i någon sorts synkroniserad bipedalism. 

Som bekant görs nämnda podcast av pop- och rockorkestern The Condensed Matter Mystics, kända som något av den svenska musikscenens gentlemannaryttare. Till skillnad från Förebilden uppträder de gärna på scen, något de alltid gör med för åldern förvånansvärd vigör och espri. Orkestern finns förstås representerad på alla musikplattformar i det kända universum, inklusive Spotify. Allra bäst avnjuts de nog ändå i videoform, och då kanske lämpligast på YouTube.    

I videon gestaltar en skådespelare livfullt de olika attityder som Förebildens lyssnare skulle kunna tänkas ge uttryck för om de var lite mer aktiva och engagerade. 

Videon är gjord i marknadsföringssyfte och har regisserats av Förebilden själv. Skådespelaren vill vara anonym.

Se videon här.

Förebildens första musikvideo väckte stor uppståndelse när den offentliggjordes i april 2019. Flera (alltså mer än en) personer som Förebilden stötte på i olika sammanhang påpekade att de hade sett videon och att, ja. 

Videon är sammanställd av upphittade filmsnuttar som världen hade glömt bort, men som Förebilden (videons regissör) fann roande. 

Se videon här.

1984 - Fakta om året då OS hölls i Los Angeles. Låten handlar tyvärr inte om de olympiska spelen. 

Då sover jag - För att kunna somna måste man först låtsas sova. För att skapa stor konst måste man först låtsas skapa stor konst.

Om hundar hade svans - En mycket lättsinnig sång om epistemologisk förvirring.

Brev från Förebilden - Artisten ber om ursäkt för att det inte riktigt framgår vad brevet handlar om. Den var begriplig i ett tidigare skede, men de betydelsebärande delarna av texten ströks i sista stund och ersattes med ett kort solo.

En historielektion - Blandade fakta om Sveriges historia. Lite torrt, men allmänbildande. Det finns en intressant anekdot kopplad till den här inspelningen, men den får inte plats här.

Brev till Förebilden - Tyvärr har all korrespondens adresserad till Förebilden försvunnit i postgången. Det här är ett försök att återskapa innehållet i alla de hundratals brev som aldrig nådde fram.

Meditation över kameleonten - Förebildens samlade livsvisdom uttryckt i en enkel bild, inspirerad av David Atteboroughs TV-serie Life on earth (1979). 

Långsamt genom evigheten - Text funnen under en soffa. Musiken är också resultatet av slumpens skördar. 

Förebilden blandar och ger är en EP som kom ut i januari 2019. Den består av tre låtar i olika genrer: poprocklåten "I teorin" blandar en håglöst stämd elgitarr med valhänta rytmexperiment och en text som lyckas med konststycket att vara både ironisk och pretentiös på samma gång, och bygger ut en enkel dikotomi på Fem myror-nivå till två oändligt långa och poänglösa verser.  Rekommenderas!

Därefter följer en enkel vispoplåt på temat studentliv och hur man kan använda en affekterad, ytlig faiblesse för smal finkultur som ett verktyg för att maskera ett tomt inre liv. "Jag orkar inte tänka" är titeln, och den är talande. "Jag orkar inte lyssna" säger du kanske, och det är förståeligt, men då missar du den tredje och - barmhärtigt nog - sista låten, en kryptisk sak som försöker kombinera leksaksorgel med (inbillat) karibiska stämningar och en enveten akustisk gitarr. "Vishetsläraren i samtal" heter mästerverket, som garanterat inte kommer locka någon att dansa under 2019 eller något annat år. 

Under januari och februari 2019 gav Förebilden ut två skivor med samlade ungdomssynder. Av rädsla för att skammen skulle överleva henom valde Förebilden att på dessa skivor uppträda under pseudo-pseudonym. Sök i reabackarna under Farbror Ordgrens Permanenta Tillfällighetsorkester om beskrivningen här väcker din morbida nyfikenhet.